Ghostriders Ikaros "Ikaros" (2009/01/26 - 2017/10/17)

ikaros

Ikaros var från början dotterns hund men att bo i stan var inget för Ikaros som redan från start var mycket rädd och reaktiv hund. När han var ca 9 månader fick han därför flytta hit ut till oss och grabbarna Alex & Torrox.

Cadine´s Alexis "Alex" (2002/03/11 - 2014/04/08)

alvilar

Efter att ha förlorat vår älskade kompis Marengo Cadeau Noir i mars -02 (han blev 11 år) kom Alex in i vårt liv som en stormvind i maj samma år.
Han var en liten "tjockis" på hela 8,5 kg och en
 självständig, lite "butter" kille som inte accepterade hantering eller uppfostran utan protester och han blängde ilsket så fort det inte passade honom.
Han blev en RIKTIG utmaning vill jag lova men som tur var hade jag ju 11 års hundägande i bagaget och var helt klar med hur jag ville ha det.
Med kärlek, konsekvens och mycket skoj blev Alex en helt suverän hund att ha att göra med.
Visst var han självständig men ändå uppmärksam på mig.
 Han fungerade i alla situationer och var ingen "bråkstake". Mötte han uppstudsiga hundar tittade han bara bort med högburet huvud, möjligen höjd svans och gick vidare. Han var helt enkelt en okomplicerad, genomsnäll kille, nyfiken på det mesta livet hade att erbjuda.
Han blev en riktigt ståtlig (52 kg!) kille som glad och pigg tog emot alla besökare med "öppna tassar" vid dörren. Han älskaden när det hände saker och var mycket arbetsvillig både på appellplanen och i skog o mark.
En del kurser gick, Alex & jag: Valpkurs, Agilitykurs för nybörjare, Förberedande tävlingslydnad.
Och så tävlade vi lite i lydnad och blev uppflyttade till lydnadsklass 3.

Utställning var inget för Alex, då han hade ett kraftigt överbett och så att säga var "diskad" redan i starten.
2009 fick Alex diagnosen L7/S1 eller Lumbosacral Stenos (typ diskbråck) vilket gjorde att han fick gå i "förtidspension".
Fokus på fysisk aktivitet var det som gällde så det blev en del simning, cykelturer på mjukt underlag osv för att han skulle få må så bra det bara gick.
Han var med oss fram till mars 2014 då vi blev tvugna att ta farväl av denna fantastisk hund, en lite av en
"ones in a life time dog"

LaCrosse Torrox Noir "Torrox" (2004/03/23 - 2016/11/23)

torran2

En gång briard - alltid briard och gärna flera! Så efter Briardspecialen i Linköping 2003 "nosade" vi upp Navarro och Tinas hemsida.
Varro och Tina, två helt underbara briarder, blev efter lååååååång väntan föräldrar till 10 små valpar och i maj -04 kom vår "lille prins" Torrox hem till oss.
Torrox var en liten (till storleken) briardkille men aningen "stridig" när han intog vårt hem.
Alex tyckte han var riktigt äcklig de första veckorna och undrade säkert om han inte skulle "åka hem" snart.
Han hade tur, Torrox, att Alex var så snäll, för oj, vad han gick hårt åt sin "storebror".
Torrox var i alla fall en pigg och framåt kille och en riktig charmör!
Hemma var han en riktig "slappo"-hund och låg gärna i soffan och myste men väl utanför dörren var han med på "allt vad livet hade att ge".
Precis som för sin "bror" var matte favoriten och blev så småningom en riktig "mammagris".
Han älskade att träna och var en riktig arbetsmyra som gillar att träna både lydnad och bruks!

Torrox och jag har gått: Valpkurs , Appellkurs - spår Lydnad, Specialsök.
Tävlat i lydnad samt bruks (spår) har vi också gjort och Torrox blev uppflyttad till lydnadsklass 2 & lägreklass spår.
En och annan utställning har det också blivit förstås då han var en riktigt stilig pojke.

Marengo Cadeau Noir "Kadde" (1991/02/23 - 2002/03/08)

16708481_1659819290699830_7021267745001558271_n

Kadde var min första briard - ja första hund över huvud taget och kommentarerna var många - hur kunde jag välja en briard som "förstahund" och en hane till på köpet!!!!!

Han var sin flock trogen och inte vidare värst intresserad av andra människor, vilket kunde ställa till det lite när någon ville komma fram och hälsa.
Andra hanhundar var också ett "gissel" då han var väldigt mycket hanhund, KUNG helt enkelt!
Däremot visste han sin plats i leken med tikar.
Idag kan jag säga att bättre "förstahund" än Kadde kunde jag inte ha fått.
Han var en stor "läromästare" för mig under hela sitt liv och han fick stå ut med mycket, förstagångshundägare som jag då var.
Under våra år tillsammans provade vi "hundvärldens" många sidor - lydnad, spår, sök.........vi gick kurser och lärde oss mycket, fick "goda råd" från höger & vänster och ganska snart upptäckte jag hur viktigt det var att "sålla" och tänka till själv, vad som var rätt för mig, hunden och mitt hundägarskap vilket gjorde att han blev en mycket härlig kompis som älskade sin flock över allt annat.

Tack Kadde, för alla "tokroliga" stunder! (som man nog bara får ihop med en briard)