Karstorps Hundtjänst & Hälsa, Norrköping

Ikaros var från början dotterns hund men att bo i stan var inget för Ikaros som redan från start var en mycket rädd och reaktiv hund. När han var ca 9 månader fick han därför flytta hit ut till oss och grabbarna Alex & Torrox.
Första tiden med briardgrabbarna flöt på rätt bra men han hade en tendens att vilja styra och ställa med grabbarna vilket de inte accepterade, speciellt inte Torrox som dessutom "gick in och skyddade" Alex när Alex började bli en äldre herre.
Med tiden blev det ganska ohållbart att ha honom tillsammans med de äldre två då han allt oftare kom i konflikt med dom (läs: speciellt Torrox) så vi blev tvugna att hålla dom åtskilda med kompostgaller.
Vi försökte hela tiden hitta former för att få honom mindre rädd, mindre utåtaggerande och vi försökte få ner det höga stresspåslaget han nästan ständigt låg på, vilket inte var helt lätt vill jag lova.
Jag "plöjde åtskillig litteratur, letade fakta på internet, uppsökte veterinär osv för att få lite hjälp med hur vi på bästa sätt skulle kunna hjälpa Ikaros men tyvärr utan några större resultat.
Stressen satte sina spår i hans kropp med allt från klåda och utslag till öroninflammationer och viktnedgång. Jaa, vi hade 8 riktigt jobbiga år även om det fanns stunder då han var en helt fantastisk hund som älskade att få vara nära, hoppa och springa och lära sig nya saker......drygt 8 år gammal orkade hans kropp inte längre med det ständigt för höga stresspåslaget och vi blev tvugna att ta det tunga beslutet att låta honom vandra över regnbågsbron.....
Ikaros var min stora läromästare när det kommer till reaktiva hundar, rädslor och aggressioner och har en stor del i mitt stora intresse för att förstå hundars beteende och känslor vilket gjorde att jag förverkligade min dröm att utbilda mig till BeteendeCoach/Hundpsykolog.

Efter att ha förlorat vår älskade kompis Marengo Cadeau Noir i mars -02 (han blev 11 år) kom Alex in i vårt liv som en stormvind i maj samma år.
Han var en liten "tjockis" på hela 8,5 kg och en självständig, lite "butter" kille som inte accepterade hantering eller uppfostran utan protester och han blängde ilsket så fort det inte passade honom.
Han blev en RIKTIG utmaning vill jag lova men som tur var hade jag ju 11 års hundägande i bagaget och var helt klar med hur jag ville ha det.
Med kärlek, konsekvens och mycket skoj blev Alex en helt suverän hund att ha att göra med.
Visst var han självständig men ändå uppmärksam på mig.
 Han fungerade i alla situationer och var ingen "bråkstake". Mötte han uppstudsiga hundar tittade han bara bort med högburet huvud, möjligen höjd svans och gick vidare. Han var helt enkelt en okomplicerad, genomsnäll kille, nyfiken på det mesta livet hade att erbjuda.
Han blev en riktigt ståtlig (52 kg!) kille som glad och pigg tog emot alla besökare med "öppna tassar" vid dörren. Han älskaden när det hände saker och var mycket arbetsvillig både på appellplanen och i skog o mark.
En del kurser gick, Alex & jag: Valpkurs, Agilitykurs för nybörjare, Förberedande tävlingslydnad.
Och så tävlade vi lite i lydnad och blev uppflyttade till lydnadsklass 3.

Utställning var inget för Alex, då han hade ett kraftigt överbett och så att säga var "diskad" redan i starten.
2009 fick Alex diagnosen L7/S1 eller Lumbosacral Stenos (typ diskbråck) vilket gjorde att han fick gå i "förtidspension".
Fokus på fysisk aktivitet var det som gällde så det blev en del simning, cykelturer på mjukt underlag osv för att han skulle få må så bra det bara gick.
Han var med oss fram till mars 2014 då vi blev tvugna att ta farväl av denna fantastisk hund, en lite av en
"ones in a life time dog"